Lördag 1 oktober gick litteraturfestivalen på Västerås Stadsbibliotek av stapeln. Det här året stod jag inte med eget bord utan valde att dela bord med Västmanlands Författarsällskap. Festivalen var välbesökt, det var bra stämning och roliga samtal som utspelade sig runt borden. Det var bara synd att bibliotekets kafé inte höll öppet i år som förra året. Men det kompenserades av att en foodtruck från Mr Mango hade ställt upp alldeles utanför entrén och där man kunde köpa sig en härlig vegetarisk wrap. 

En stund lämnade jag bordet för att gå in i hörsalen och titta på prisutdelningen av Lilla Tranströmerpriset som delades ut för andra gången i år. Självklart måste Västerås ha ett Tranströmerpris för barn och unga som fått tävla med bästa haiku-dikten. Och när vinnardikten lästes upp kände man att det var en värdig vinnare. Återväxten är tryggad.

Den 20 september, Kulturnatten i Västerås. Här med mina böcker utanför Vänsterpartiets lokal. Det var också allmän bokloppis utanför på Slottsgatan. Man står just i begrepp att flytta från lokalen (det syns på röran innanför den öppna dörren) så alla aktiviteter fick hållas utanför på gågatan. Men vädrets makter var nådiga så det gick bra och vi syntes ju desto mer. Roligt att sälja till vänsterpartister. Det är ju på sätt och vis deras historia, eller i varje fall dåvarande systerpartiet, som porträtteras – med sorg, förståelse och inte så lite kritik.

Nu har Västmanlands Författarsällskap kommit ut med ännu en ny antologi, Möten i Västmanland. Titeln beskriver just temat för bidragen. Det kan handla om möten i bred mening, med en gammal vän man just nu inte minns namnet på, med minnet av en gammal och sedan länge stängd folkpark, möte med sig själv eller med en naturupplevelse. Eller, som i mitt bidrag, en mamma som för första gången möter sitt nyfödda barn. Läs mer om föreningen och vilka böcker vi har gett ut på hemsidan v-fs.se.

Bilden på omslaget visar en del av statyn över ASEA-arbetarna som cyklar till jobbet och som står på Stortorget i Västerås.

Den 12:e oktober var det litteraturmässa på Västerås Stadsbibliotek med lokala författare som ställer ut. Naturligtvis var jag där och delade bord med dubbla kollegan (både författare och psykolog) Eva Blissom. Det bjöds också på författarfika i bibliotekets kafé, där Helena Öberg Carlsson från regionen samtalar med några av oss. En mycket lyckad dag med flera möten, både planerade och oväntade, som när en gammal kurskamrat från psykologutbildningen plötsligt dök upp. Det är ovärderligt med dessa möten för lokala författare och andra kulturutövare. Det är bara att hoppas att de kan fortsätta och inte prioriteras bort när kultur och folkbildning alltmer får stryka på foten.

Den 26 mars hade jag äran att bli inbjuden till Karl Östman-sällskapets bokcirkel i Sundsvall. De har läst mina böcker En värld att vinna och uppföljaren Hopp och ruiner, på förslag av min ständiga inofficiella manager Vibeke Olsson. Efter en god lunch hemma hos en av cirkeldeltagarna blev det samtal om böckerna. Det var mycket givande för mig och jag tror det var det för cirkeldeltagarna också. Diskussionen kom också in på vad historien kan lära oss i nutiden, t ex om auktoritära ideologier. Jag tror att folkrörelser och bokcirklar som denna kan vara en nödvändig motvikt mot auktoritära och antidemokratiska tendenser vi tyvärr kan se omkring oss både i Sverige och omvärlden.

Tack Karl Östman-sällskapet för att jag fick komma och träffa er.

Tisdagen 27/2 var det äntligen dags för terminens första uppläsningskväll med Västmanlands författarsällskap på vackra Café Mosaic i Västerås. Lokalen har tidigare varit en kyrka och något av stämning och inredning har behållits. Och visst är det något vackert och nästan lite heligt med att människor kan komma tillsammans, lyssna på varandra och skapa något ihop. Jag var givetvis där och läste ett stycke ur min bok En Värld att Vinna. Pausmusiker var fina Sven Sjöberg från Visans Vänner.

Lördag 6/5 på bokmässa på Bollnäs stadsbibliotek. Jag hade ett scenframträdande tillsammans med bästa Vibeke Olsson, där vi berättade om varandras böcker, diskuterade om författare ”får” skriva om vad som helst, även om det är långt ifrån den egna erfarenheten, och inte minst hur facken och arbetarrörelsen mår idag. Jag är så glad och tacksam mot Bollnäs bibliotek som genomförde den här fina mässan.

Lange Strasse i Rostock. Den ska ha byggts på 50-talet under DDR-tiden för att utgöra en stor paradgata. Kom min huvudperson någonsin hit? Jag vet faktiskt inte. Han har inte berättat det för mig än. Men jag vet att han ville hit, bl a för att delta i östersjöveckorna, som lanserades som ett fredsprojekt av kommuniststaterna. Men skulle DDR släppa in honom? Jag får fortsätta skriva, så jag får veta det.

Lördag 15 oktober var det då äntligen dags för Västerås bokmässa, på plats i Stadsbiblioteket för första gången på tre år. Det var fantastiskt roligt att få träffa läsare fysiskt igen och berätta om mina böcker. Så tacksam att biblioteket ordnar detta tillfälle för lokala författare att få visa upp sig. Det skrivs i Västmanland, det är tydligt.

Den 6 augusti  var det äntligen dags för bokmässa igen efter två års pandemi. På Sommarbok i Bergslagen i Tingsparken i vackra Norberg. Det var fantastiskt roligt att få komma ut och träffa läsare och författarkompisar. Västmanlandsförfattarna Sven-Olov Karlsson och Sami Said bl a intervjuades från stora scenen. Vi som inte är riktigt lika kända (än) hade också en liten scen till förfogande för att presentera vårt skrivande. Allt var med andra ord helt perfekt, åtminstone fram till 2-tiden på eftermiddagen, då himlarna plötsligt öppnade sig för ett riktigt skyfall. I all hast fick vi kasta ner böckerna i kassar och väskor och fly in i ett litet skjul i utkanten av parken. När det stod klart att det inte skulle ge med sig i första taget, var det lika bra att packa ihop och ge sig av hemåt.

Men Sommarbok i Bergslagen kommer tillbaka nästa år.